Samfundets syn på grundläggande frågor

Stockholms nuvarande identitet och karaktär

Stockholm har genom sin stadsbyggnadshistoria och sitt läge som lås mellan Mälaren och Saltsjön en mycket egen identitet och karaktär. Naturgivna förutsättningar är vattenlandskapet, dramatiken i höjderna och förkastningsbranterna och kontrasten mellan Mälarlandskapets stilla mjukhet och värme och Saltsjöns mer vilda och karja skärgårdsnatur. De viktigaste kännetecknen idag är siluetten som följer de naturliga marknivåerna i stadens centrala delar, de kraftigare bebyggda höjdsträckningarna och de visuellt avgränsade utbyggnadsenklaverna som format tydliga årsringar i stadens utbyggnad. Också de radiella grönområden som sparats från bebyggelse de sk gröna kilarna måste anses som mycket speciella för Stockholm. Allt detta-samspelet mellan natur och bebyggelse, öppenhet och slutenhet gör att Stockholm betraktas som en av världens vackraste städer. Detta är inte bara en estetiskt emotionell tillgång utan också en viktig faktor för näringsliv och ekonomi sannolikt för hela Sverige.

Stockholm har genom århundradena bebyggts med höga stadsbyggnadsambitioner. Planeringen har oftast kännetecknats av kvalitet och framsynthet. Staden har också haft en medveten syn på hur de enskilda byggnaderna skulle utformas – byggnadsordningarna från 1700- och 1800-talet har t ex effektivt styrt innerstadens utformning. Än idag kan man mycket tydligt avläsa stadsbyggnadsutvecklingen i stadslandskapet - alltifrån den medeltida staden på Stadsholmen, 1600-talets stora utbyggnads- och regleringsplaner som än idag bildar huvudstommen i innerstadens gatunät , expansionen under 1800-talets andra hälft med ett nytt esplanadsystem, parker och påkostade byggnader för administrativa och kommersiella ändamål till tillkomsten av de välplanerade stadsdelarna i ytterstaden från 1900-talet, byggda efter planer som väckt internationell uppmärksamhet.

Stockholm präglas dessutom av

att under lång tid varit Sveriges politiska och administrativa centrum som fört med sig monumentalt utformade byggnader och stadsrum
att sjöfarten på grund av läget som lås i en viktig handelsled varit en dominerande näring och fört med sig hamnanläggningar såväl i stadens historiska kärna som i dess utkanter
att stadens stränder under en lång period varit självklar lokaliseringsort för svensk basindustri
att vattnen lockat till rekreation som tagit sig uttryck i fritidsboende samt små båtvarv och badanläggningar också inne i själva staden.
att turismen utvecklats till en viktig näring pga stadens skönhet och ett ökande rykte för exotisk kvalitet

Negativt präglas upplevelsen av Stockholm av mycket iögonfallande trafikanordningar. De har kommit att bli oacceptabelt dominerande i stadsbilden inte bara i Stockholms historiska kärna.

Tänkbar utveckling och framtida utmaningar

Om vad framtiden kommer att föra med sig vet vi inte mycket. Vad visste vi för 50 år sedan om vad vi vet idag? Vad visste vi för hundra år sedan? Stockholmsregionen förväntas växa med 600.000 innevånare på tjugofem år. Den snabba utvecklingen ger möjlighet att skapa en stadsstruktur som håller i längden. Nu gäller det att välja rätt strategi för det omfattande byggande som måste ske. I dag är behovet av nya bostäder en realitet. På grund av den väldiga utveckling som biltrafiken haft har utbyggnaden av vägar varit en ständig fråga under lång tid. Medvetenheten om vikten av goda villkor för den privata lilla sfären verkar god. Däremot verkar intresset för och insikten om vad som genererar förutsättningar för det goda livet och om vad som skulle var generellt långsiktigt hållbara spelregler för stadsutvecklingen inte lika stort.

Stadsbyggnad är för viktigt för att baseras enbart på de kortsiktiga behoven. Det måste finnas kvar en flexibilitet i stadsbygden särskilt i strategiska lägen. Kunskapen om vad som på ett övergripande plan skapar goda möjligheter för önskvärd utveckling måste öka. Vi måste också försöka sätta fingret på vilka risker vi löper att bygga fast oss på ett sätt som i framtiden kan ge onödigt negativa konsekvenser. Särskilt bebyggelse med bostäder är ju nästan omöjlig att i efterhand flytta på.

Strandlägena är förstås av särskild betydelse i en stad som Stockholm. Historien har visat att trots utveckling av vägtrafik, spårbunden trafik och också flyg så har med jämna mellanrum strandläge ansetts som så absolut nödvändigt för praktiska ändamål som man inte haft en tanke på några tiotal år tidigast att nya strandområden ianspråktagits. När stränderna redan varit bebyggda har stora nya utfyllnader av vattenområde genomförts. Vi vet att med sannolikhet behoven uppstår men inte när. Det kan bli om 25 år, om 50 år eller kanske tidigare.

Det vi kan se är att Stockholm just nu genom tillväxten i länderna österut har en historisk chans att återta den roll som centrum som staden en gång hade genom sitt läge mitt i Östersjöregionen. Vi vet däremot ingenting om hur denna möjlighet kommer att förvaltas.

Vi kan skönja hur miljöhoten från sk växthusgaser och den allt dyrare och minskande resursen av olja sannolikt kan komma att föra med sig stora förändringar i dagens trafikstruktur som nästan helt bygger på bilismen.

Ett exempel och trolig konsekvens av detta kan med stor sannolikhet bli att transport med lastbil minskar och att sjöväga transporter kommer att bli allt viktigare. Vi vet att redan nu utrymmeskrävande produkter som olja, kol, flis, pellets, sand osv som skall till stadens befolkningsrika centrala delar ur såväl ekonomisk synpunkt som ur miljösynpunkt bäst förs in direkt till centrum med båt. Det är inte otänkbart att det en dag framstår som livsnödvändigt att också mer vanligt dagligvarugods förs in med båt direkt in i staden och att ytor för hantering av dessa varor måste anordnas i direkt anslutning. Någon gång kommer vi säkert också att vilja bygga någon eller flera nya monumentalbyggnader i prominenta strandlägen.

Andra avgörande förändringar

Det kan komma andra avgörande förändringar som staden måste klara av.

Vi kan tex vara säkra på att förr eller senare kommer nya behov av anläggningar för gemensamma behov att uppstå ofta på ett sätt som strider mot dagens trend mot centralisering till stora enheter i stadens utkanter. I en storstad är det av yttersta vikt att det finns udda lokaler för utveckling av allehanda verksamhet från småindustri till konstnärlig verksamhet. Centralt belägna institutions-, industri och hamnområden har hittills utgjort en resurs för denna typ av behov.

Vi måste arbeta för framtida flexibilitet. Stockholms stränder och vissa områden för allmänna ändamål centralt i staden är strategiska resurser där det senare kan visa sig ödesdigert om vi redan nu ianspråktar dem för sådant som inte måste ligga vid vatten. Efter alla de utbyggnader so redan skett har vi sannolikt redan överskridit det so är förnuftigt. Också med tanke på att uppnå ett förtroendefullt samarbete med kranskommunerna är det rimligt att Stockholms kommun planerar för att hysa åtminstone de delar av sin nuvarande och framtida försörjning och andra behov som berör den egna kommunen. Lika lite vill kranskommuner och omgivande landsbygd hysa transporter och anläggningar inom sig som centrala Stockholm vill hysa motsvarande för omgivande landsbygd.

Hur väl politiska beslut och stadsplaneringen i stort skapat förutsättningar för att kommande behov av basala funktioner kan tillgodoses har avgörande betydelse för hur historiska och konstnärliga värden i stadsmiljön kan bevaras, förädlas och utvecklas. Likaså är att finna nya spelregler baserade på kunskap om vad som i verkligheten genererar önskvärd utveckling avgörande för hur ny attraktivitet kan utvecklas i förorter och kranskommuner. Att titta för mycket på var de höga markvärden som måste realiseras riskerar att bli en kostsam återvändsgränd

I denna kategori